Fest på midsommarafton den 24 juni 1977 vid föreningsstugan (foto: Dag Unevik)

Den fjärde och senaste av föreningens minnesskrifter kom till med anledning av 60-årsjubiléet 1979. Författare är ”Valborg” vilket är liktydigt med föreningens dåvarande vice ordförande Valborg Andersson. Precis som i den förra lilla skriften märks att det är de två första minnesskrifterna (1939 och 1949) som är huvudkällan. Nytt är uppgifterna om dels tunnelbanebygget, som innebar förlusten av ett femtontal lotter, och dels förvärvet av föreningsstugan, som hade stått på en av lotterna som togs i anspråk av bygget.

Minnesskriften 1979 med titeln ”Vi ser tillbaka” ingick som en del av kallelsen till årsmötet, verksamhetsberättelse etc. som skickades ut till medlemmarna i mars 1980. Samma vår undertecknade kommunen det avtal som innebar att marken i södra Bergshamra övergick från staten till Solna stad. Dessa förhandlingar hade inletts i början av 1970-talet då kommunens planer på bostadsbebyggelse i koloniområdet började ta fastare form. Ett par kommunpolitiker som såg och förstod konsekvenserna motionerade redan i april 1973 om att kolonisterna i Bergshamra skulle få ersättningsmark på Tivolihalvön. Om allt detta ordades inget i minnesskriften.

Drygt tre år senare (1983) skedde, som en följd av markförvärvet, den största förändringen i föreningens historia. Nära 80 koloniträdgårdar jämnades med marken och kvar av de gamla lotterna blev de 23 vid Ålkistan.

Uppgiften i texten att Anna Åbergsson bodde på Bergshamra gård är tveksam och har inte gått att bekräfta.

Ingress: Tom Wall

Webbredaktör Per-Åke Petterssons kommentar: ”Ryssgubben” som nämns i minnesskriftens början syftar på växten nedan.

Ryssgubbe Bunias orientalis
Familj: Korsblommiga växter – Brassicaceae (Cruciferae)
Blomningstid: Juni–juli.
Ryssgubben är en 2-årig eller perenn nykomling som härstammar från Ryssland. Den anlände till Finland i djurfoder med den ryska armén. De första fynden är från mitten av 1800-talet. Ryssgubben var ett besvärligt ogräs i Ryssland och Sverige men den etablerade sig aldrig på allvar på de finska åkrarna.
Ryssgubben utvecklar första året en grov pålrot från vilken det under följande år växer upp blommande skott. Roten kan gå ned till 1,6 m djup. Nya skott kan utvecklas ur knoppar på avbrutna rotdelar.
Ryssgubben föredrar friska växtunderlag med tjockt mullskikt. T. ex. på Sveaborgs vallar finns speciellt stora bestånd av ryssgubbe. Arten sprider sig huvudsakligen med sina frön, vilka har en god grobarhet. Fröna sprids vintertid på snön. Ryssgubbens blommor doftar karakteristiskt sötaktigt.
(uppgifter hämtade från Luontoportti)