Den andra av Bergshamrakolonisternas minnesskrifter trycktes inför 30-årsjubiléet som firades den 17 juli 1949 i den stora parken där bortåt 200 personer deltog. Bakom författarsignaturen C. H-n. döljer sig föreningens ordförande elektrikern Carl A. Hallman.

Det hade hänt en hel del sedan förra jubiléet för tio år sedan: En stadsplan för Bergshamra hade utarbetats av länsarkitekten under åren 1938 – 1942. En utredning om Solna sockens ombildande till stad hade presenterats 1941 och slagit fast att Bergshamra kunde förväntas bli föremål för exploatering. Solna hade blivit stad 1943. Den nya staden hade köpt in stora markområden som bland annat omfattade delar av koloniträdgårdarna. En arkitektpristävling för Bergshamra pågick från 1945 till 1948 då vinnaren utsågs.

Allt det här innebar direkta hot mot koloniområdet, men om detta nämns inte ett ord i minnesskriften. Däremot ventilerades kolonisternas oro för grävskoporna i samtida tidningsartiklar. Skriften tar istället fasta på mer positiva händelser under de gångna trettio åren. Noteras kan dock att man nu – mitt bland hyllningarna av pionjärer och förgrundsgestalter – vågar sig på att framföra litet kritiska synpunkter på hur Anna Åbergsson behandlade kolonisterna.

En liten detalj i texten kräver sin förklaring. På ett par ställen nämns ”prof. White”. Den person som avses är professor Hernfrid Witte, tidigare chef för statens centrala frökontrollanstalt, som låg alldeles väster om koloniträdgårdarna. Den centrala vägen i det gamla paviljongområdet döptes efter honom och vägnamnet fick sedan flytta med till Tivoliområdet.

Ingress: Tom Wall